Nu har jag varit lite off igen, men det var studentveckan, och sedan studenten. Åh, vad roligt jag hade den dagen men kommer sakna alla mina vänner så mycket. Var på Palladium för första gången, och med tanke på vilka jag var med så var det inte konstigt att jag gick hem till min kusin klockan fyra på natten leendes. Något som hände under veckan var att jag tappade bort min plånbok, så jag är kortlös - men fick iallafall ett nytt bankkort idag, legget togs.. pinsamt nog dagen efter då jag inte såg så himla fin ut.

 

Men vad har hänt efter det då? Jag har börjat mitt sommarjobb, som är i samhället jag bor i. I tre veckor ska jag vara värd på ett bruksmuseum med en annan kille härifrån. Det är helt okej, det händer inte så mycket men det är ändå rätt skönt där.

 

 

Jag har faktiskt beskyddas från den annars nästan obligatoriska söndagsångesten idag. Hurra för mig! Jag har faktiskt fått saker gjort denna helg tro det eller ej, jag har tvättat, skrivit på min bok - YEY! - , pluggat, hjälpt pappa med veden, skickat in sista tentan innan sommarlovet, städat och gjort köket fint och mysigt.

Då känslor delas av alla, eller iallafall av de flesta på vår jord, även att de kanske speglas och uttrycker sig i olika former och sinnestämningar tänker jag från början anta att jag inte är ensam i vår döende värld om att ibland, eller kanske till och med allt för ofta, drabbas av en genomsyrande likgiltighet. Denna likgiltighet kan visas på många olika sätt, anser jag själv, ibland genom att ha sönder något dyrt som inte är ditt utan att egentligen känna ånger, när någon är sårad och man inte kan känna medlidande trots att det är en nära vän med gråten i halsen, när du är befriad från lusten att utöka din privategendom - vilket iförsig oftast inte är något dåligt i mitt fall, eller när du känner allt detta på en gång, och du verkligen inte kan förmå dig att bry dig om någonting. Då hela världen förlorar sin färg och man känner sig urvriden som en smutsig trasa. När dina ambitioner och drömmar inte längre spelar någon roll utan smulas sönder under dig och blåser iväg som stoft med vinden för att aldrig komma tillbaka igen. Då det som alltid är viktigt och spelar som störst roll och kunde intressera dig mindre. Känslan av att inte kunna känna ilska, ånger, sorg, lycka, medlidande utan istället stirra in i ett par blanka uttryckslösa ögon i spegeln som får dig att se 20 år äldre, men inte visare på något sätt.

 

Är likgiltighet en känsla, då den beskriver utdrivandet av alla andra, eller vad ska man kalla det egentligen. Jag vill ens inte fundera, jag önskar inte att få ett svar på det. Jag skulle kunna stirra ut genom fönstret utan att en tanke passerar mitt huvud.

 

Min syster har fått sommarjobb i närheten av vart vi bor så därför bor hon här under några månader och för att göra sovrummet beboligt så åkte vi till linköping i lördags för att handla på Ikea och kolla om Ikano hade något roligt att erbjuda, vilket det brukar ha till en viss del.

 

Det blev ganska mycket när jag väl tänker efter, utöver det på bilden köpte jag träningskläder, för typ 600 - och det finns så mycket mer jag känner att jag behöver, och mor bjöd på både påslakan och fina nya gardiner. Underkläderna är så sjukt fina, men jag betalade just 70 spänn för ett par trosor, som jag nämde under förra inlägget, ja jag är helt besatt av att köpa underkläder. Bhn trånade jag efter när jag var i Växjö och har letat efter den sedan dess, och det var ändå några månader sedan jag såg den först, så yes. Jag var tvungen.

 

Det är superfint väder ute, och jag kan knappt hålla mina ögon öppna. Ni skulle sett hur jag skuttade upp för mardrömsbacken hem för att sedan slänga mig in i huset och stjäla en oöppnad cola light. Kära koffein, vad skulle en hårt arbetande student göra utan dig? Antagligen ligga och sova med både friska tänder och utan något beroende. Anledningen till att jag är så trött är nog på grund av någon sorts lättnad känsla. Min kusin kom hem i tisdagsnatt och jag kan inte beskriva hur underbar känslan var att få krama om henne igen. Det var filmdags på studiecirkeln, "Black Power mixtape" - Superbra film om de svartas kamp mot förtrycket, och efter att ha kastat kottar på ett fönster, några timmar senare, tittade jag och Natalie på skräckfilmen "Mama", som definitivt är en av de bättre skräckfilmer jag sett.

 

Innan filmcirkeln gick jag till kupan, två bälten för 24 kronor eller något och sedan "Det går an" för endast en krona! Hur stört är det? Jag har velat haft boken ett tag nu!

 

Nu börjar dessutom skolan hopa ihop sig, nästa vecka består av två vanliga skoldagar, en dag att vandra med idrotten och sedan ledigt, veckan efter slutar jag på torsdagen och mina fina vänner tar studenten dagen efter. Jag har endast en uppgift kvar att göra och jag fick reda på mina betyg i de flesta ämnen idag. Hur ser det ut, jo. B i allt som vanligt, förutom i Engelska där jag fick A och i idrott där jag fick E. Det är lite skamligt på något sätt eftersom det var precis som betygen i ettan. Har dock lämnat in min sista svenska uppgift som kanske kan höja mitt betyg till A, det vore en pluss i kanten faktiskt. Den sista uppgiften blir en eftersläntare men, annars, allt klart och det känns helt fantastiskt.

 

Translation: My cousin just came back from USA so I'm really happy that I can spend a summer with her before she goes back!

Idag fyller min fina mamma 48 år och halv sju började jag förbereda en mysig frukost till henne med tårta, scones, smoothies och med en bukett handplockade vitsippor. Syster kom hit och mina mostrar, och jag har ätit så mycket idag att jag velat kräkas. Jag mår lite halvdant sedan innan och sedan så pissade min systers katt på min sackosäck. Men, det gör inget för idag fyller en kär person år och då så är det allt som räknas!

 

Grattis igen kära mamma, jag älskar dig så himla mycket och du tar alltid hand om mig.

Jag följer ett stadigt antal bloggar på bloglovin och ser över dem varje gång jag själv loggar in på min blogg ( eller, det är nästan ända anledning till varför jag loggar in nu förtiden) men det är endast ett fåtal av dem som jag tar mig tid att verkligen läsa igenom varje gång något nytt är uppe. Hur många bläddrar inte förbi de långa inläggen fulla med minnen, tankar och diskusstioner, vem läser sådant bullshit? *host*. Dumma skämt åtsido, nu tänkte jag iallafall nämna lite om alla de bloggar som jag verkligen intresserar mig mest för.

Bloggen niotillfem sköts av krönikören Sandra Beijer, hon bor i Paris och har berättat för oss läsare ett en av hennes noveller ska bli publicerad nästa år. På bloggen besvarar hon frågor om sitt liv, visar upp vackra bilder från dagen som har varit och bjuder verkligen på Franrikes bästa sidor. Jag läser faktiskt niotillfems krönikor och de är väldigt humoristiska samtidigt som de menar allvar, hennes språk är lätt att läsa men det är ändå inte för simpelt. Att tilläga såhär på slutet är att jag tycker hon är tokfin.

 

Min kära syster Emilie driver sminkbloggen vintertroll som har gått ifrån att vara en mer personlig blogg till att visa upp alla möjligheter inom skönhetskonsten det finns. Av att läsa hennes blogg kommer man snabbt fram till att det är nagellacken som verkar vara hennes största passion. Jag tar inte upp Emilie här på grund av att hon är min syster. Vanligtvis grymtar jag åt beauty bloggar på grund av dess design och ibland vara väldigt tråkiga, men på något sätt lyckas hon göra varje minsta produkt till det intressentaste som existerar under några minuter, hon berättar också sanningsenligt om alla produkter då hon inte är sponsrad. Dock är hon min syster, en riktig kämpe och ursnygg är hon med. Jag har alltid sätt upp till Emilie även att jag visat det genom att ha varit den vidrigaste lillasystern någonsin.

Cosette Munch's blogg kan ligga i lä i många dagar i sträck, även hennes förtjusande lookbook, men det gör mig bara mer ivrig att läsa och kika på det hon skriver. Hon kan stå för sina åsikter och talar om djurens rättigheter och jag beundrar både det och hennes charmiga utseende, förtrollande hår och otroligt fina klädstil. Jag ser henne alltid som en trevlig person att umgås med, personen som är intelligent men ändå kan bjuda på sig och släppa in andra i sitt liv.

 

De två sista bloggerskorna följer jag mestandels på grund av dess mode. Candie är min pastelliga dröm med en otrolig stilkänsla och en garderob fylld av grymma skor. Jag gillar att hon också väljer att visa för sina läsare vart hon har köpt sina saker eller länkar till något när hon finner något sött eller snyggt. Hon besvarar också alltid kommentarer med artighet och verkar vara väldigt rar.

 

Den sista bloggerskan, ja jag saknar faktiskt manliga bloggare på min lista, är Tofauti och det är nog många som känner igen det namnet, samma med niotillfem. Hon lägger upp inspirerande och väldigt vältagna fotografier från äventyr och även på sin klädstil som jag älskar. Hon driver fram bohemen i alla samtidigt som hon ändå kan norpa åt sig andra plagg. Jag fastnade för hennes blogg ganska snabbt och blev kär i hennes hår, vilket jag har en tendens att bli i de flesta bloggerskors, drömdreadsen.

 

Om någon verkar intressant så är det bara att klicka vidare, alla är verkligen superfina människor som har fina ambitioner här i livet!

Translation: Day 24. My fav bloggers and why.

Har precis tränat i 60 minuter och ska bege mig till duschen alldeles snart. Jag har delat Cee Lo Greens låt innan tror jag men jag vet inte säkert. Det är ändå en av favoritlåtarna på min träningsspellista!

Translation: I just finished my exercise which lasted an hour. Now I'm gonna head for the shower.

Efter att läst andras bloggar skäms jag över hur dåligt jag tar bilder och går fullt in på det bleka.

Är hemma och är sjuk på en av de finaste dagarna på länge, så himla typiskt. Jag kunde knappt andas i natt på grund av nästäppa och en kliande och svidande hals. Jag är inte allergiskt mot något utan lyckas alltid bli sjuk till de varmare dagarna. Det som gör ondast är att jag inte kan träna och det bringar många otäcka tankar för mig, men men. Jag måste lära mig att vila ut någon gång också. Smuttar faktiskt på Lokas "strawberry icecream" och, jag var väldigt tveksam till den må jag säga så jag blev överraskad när den faktiskt föll mig i smaken. Det är storstädning och yaoi som gäller idag, och nej jag är inte för hardcore yaoi så jag nöjer mig med fina storys och söta förälskade pojkar.

 

Translation: I'm sick now when the weather is getting better, like usual and i'm spending the day with sparkled water and cleaning.

In the summertime - Mungo Jerry.

Nu har jag passerat 18. I onsdags fyllde jag år och då gick jag på krogen med mina vänner och satt och drack 2,25:or i parken som riktiga a-lagare. Jag fikade dessutom med min mor innan och öppnade fina paket. Frågan är om jag kommer orka visa upp dem eller inte då jag både köpt och fått så mycket nytt på sistone. Jag kanske istället ska visa upp det varefter. Jag fick iallafall ganska många saker även att min mor dagen innan hade oroat sig för att jag inte skulle nöja mig. En ipod touch(64), riskokare, klänning, nagellack, läppstift och en tröja fick jag av mina föräldrar, helt underbara presenter. Jag blev så himla chockad av riskokaren och av ipoden, jag förväntade mig inte att få dem. Jag ojjar mig över att ipoden är så dyr men är så lycklig på grund av att mina föräldrar verkligen vill se mig lycklig, vilket gör mig lycklig utan att jag behöver dessa materiella ting. Behöver jag ens nämna att mor dessutom betalade min och min systers resa till London, och för min mat?

 

Igår så kom min syster och hennes pojkvän hem och vi firade både honom och mig. Jag fick mer presenter, en underskön blus, en bh från mor och far samt ett presentkort till en tatueringstudio, det ända jag behöver göra är nu att försöka boka en tid. (Sjukt!) Absolut helgalet. Två svindyra presenter har jag fått + mer superfina saker. Jag känner mig så himla bortskämd och önskar att jag kunde visa min familj hur tacksam jag är över att de tar hand om mig och älskar mig. Idag kom lite folk från släkten och jag fick ännu mer presenter, mest bestående av pengar vilket verkligen uppskattas, men också utav detta (bilden). Helt absurt, när jag öppnade paketet var det fem pers som fotograferade mig. Jag äger ett Zelda svärd och en sköld nu. Så himla minnesvärt. Hela dagen har varit mysig, det är alltid roligt att få träffa släkten.

 

Translation: I'm 18 now! I celebrated my birthday with my mother and later my friends this Wednesday. I got an Ipod touch from my parents. That's crazy. Yesterday my sister came to visit, she and her boyfriend gave me a gift voucher for an tattostudio, wich is also crazy and amazing. I problably won't get a time before Autumn but I'm still excited!! Today we celebrated with some family and I got money and a sword, a freakin zelda sword and a shield! That's amazing. I will remember this forever.

Fina miner och suddiga bilder på mina käraste lyckopiller. Min lördag var toppen och hela helgen har varit fin. När inte allt går vägen vet jag iallafall vilka jag kan vända mig till.

 

Translation: Great weekend, wonderfull friends, I'm okay!

Idag är det 6 dagar kvar tills jag fyller arton år, det stora numret, det stora ansvaret och problemet. Det kommer bli lagligt för mig att dricka på krogen, att köpa 2,25% i affären, att stå i kassan i en butik, jag får ta körkort om jag klarar proven, jag betraktas mer som en vuxen då ansvaret inte längre vilar på mina föräldrar, om jag åker dit, så är det jag som åker dit. Jag får tatuera mig, pierca mig och beställa saker från nätet utan mina föräldras hjälp eller godkännande. Frågan är hur jag ställer mig till allt detta, jag är nog en av de som alltid drömt om den dagen, detta år, antalet år innan du bli fri, innan du blir betraktad som en i mängden och inte som någon barnunge. Jag får rösta, andra människor föda 95 i Sverige får rösta. Tycker jag att det är positivt eller negativt? Ska jag dansa runt i blomklänningar och en flaska vodka med min pojkvän i solnedgången och fira min myndighet? Försjunka mig i ytterligare studier, ta körkort, samla vuxenpoäng? Packa en väska och tågluffa till Paris där jag startar min egna tidning och kämpar för jämlikhet och jämställdhet? Kommer jag göra allt jag någonsin drömt om eller bestämma mig för att bli en ansvarsfull människa?

 

Det är så löjligt av mig, men det känns som det ställs så mycket krav och att just detta år ska bestämma vilken slags människa jag ska bli. Det är nog inte många som känner av den pressen, men vad vet jag? Kanske alla lider av artonårs ångesten samtidigt som man längtar som tusan att kunna köra upp legget i ansiktet på de som tror att jag nyss kommit in i puberteten. När min mor frågade mig om en lista på ting jag önskar mig i födelsedagspresent greps jag av panik då hon sade något i stil med; "Nu när du fyller arton så måste du ju önska dig något stort." Kan ni tänka er att en sådan simpel och harmlös mening fick mig att vilja slänga mig i sängen och skrika. Vad är det för fel på mig undrade jag, eller jag undrar nog fortfarande. Vad ska jag önska mig? Är det fel av mig att jag antingen vill ha något alldeles för stort eller något som anses vara för litet? Vad gör jag för fel? vad vill hon att jag ska önska mig? vad är det jag borde önska mig? Allt detta just på grund av ett år, ett ytterligare år som egentligen är precis som alla andra och antagligen inte kommer kännas konstigare är mer annorlunda än innan förutom att jag ska fest, och att jag faktiskt har vänner att fira det med.

 

Det är onsdag när jag fyller år. Jag kommer gå upp halv sex på morgonen, tjugo i sju kommer jag börja gå till tåget. Onsdag innebär en långtråkig idrottslektion, en historielektion och en svenskalektion. Vi skulle ha idrott ute för första gången i år, men jag ska redovisa en ergonomi uppgift som skulle varit inskickad innan lovet. Jag kommer gäspa under historielektion men konstant förundras över hur mycket min lärare inspirerar och fascinerar mig, hur mycket han bryr sig om oss. Vara vrålhungrig och antagligen stirra på en måltidsersättning då maten inte passar mig. Ha svenska och fnittra åt Alex kommentarer samtidigt som jag faktiskt lyssnar på lärarens ord, även att de kanske inte alltid intresserar mig. Vänta i en timme efter vi slutat på tåget hem, eller kanske stanna kvar i stan för att senare gå ut med mina vänner. Ända skillnaden kommer vara att jag är arton, ett år äldre än sjutton, ett år närmare döden, ett år längre från födseln, ett år närmare studenten. Så hur känner jag? Känner jag mig stressad, nollställd, upprymd? Jag vet inte, just nu är det bara ett år till som flyger förbi, ett år till som jag slösat bort på att oroa mig och vara ledsen och inte göra det jag vill men samtidigt har jag spenderat ett ytterligare år med min pojkvän, mina nya vänner och min familj.

 

Jag önskar väl mig att livet flyter på, jag kommer fortsätta kämpa mot det jobbiga, uppskatta människorna runt om mig och försöka njuta av naturen mer. Helst av allt vill jag spendera några vårkvällar vid någon sjö någonstans, fullt med filtar, vänner, musik och kärlek.

 

Translation: I'm turning eighteen on wednesday and I don't know how I should feel, at all. It doesn't feel surreal, it's just another year passing by, but for some reason it feels like I'm pressured. I don't know about what, maybe growing as a person, making changes in my life. Gosh, I'm just gonna live on, it's just a ordinary day but not.

 

Äventyret jag var på bestod av en 5 dagars trip till London med mor och syster, helt underbart! Att kunna undfly Sverige och leva i drömmen. En stor del av mig vill tillbaka, dit, där jag känner mig fri. Kommer eventuellt skriva mer ingående om resan, men just nu är jag för trött att orka med något - trots att jag kom tillbaka till Sverige runt midnatt i måndags. Det blir mycket nya saker som visas upp på bloggen nu, och mindre mig, men allt går i vågor., så ja.

 

Vi åkte till Norrköping för att träffa fina syster i helgen vilket resulterade återigen i slösaktighet och till stöd av konsumtionssamhället och kapitalismen, därav rubriken. Jag införskaffade mig ytterligare ett par glittriga raringar och hoppas på ett ytterligare par vid senare besök ( de fanns inte i min storlek ) och matchande strumpor till den charmerande blusen beklädd med ögon som älskling gav mig när vi firade 1,5 år. Det är faktiskt inte förrän  iår jag har börjat inse hur bortskämd jag verkligen är. Jag spontanköpte dessutom en militär jacka.

    Jag lyckades också läsa ut boken jag läste och längtar tills jag får tag i nästa bok i serien! Jag har nog läst ungefär hälften nu och snart så kommer jag till de tjockare böckerna, åh vad jag ser fram emot det! Men innan jag slösar mer pengar och köper nästa så ska jag läsa någon av de två böckerna av Haruki Murakami jag köpte under sportlovet. Jag har varit väldigt nyfiken på de två och hoppas verkligen på dem.

 

Såhär suddig och mysig var jag i fredags då jag lämnade det lilla samhället för att besöka min syster i Norrköping. Jag kan medge att jag slösade bort lite väl mycket pengar när jag väl var där. Jag hade det bra och var väldigt glad att få träffa Emilie och Pelle. När jag lämnade dem i söndags var jag inte lika glad, och dessutom har jag blivit sjuk och klarar inte av skolan, imorgon har jag prov, en ergonomi uppgift som ska redovisas vilken jag inte gjort och inte kommer göra etc. Jag går bara till skolan på grund av provet.

 

Eftersom jag nuförtiden bara vill gråta och sova bort verkligheten.

 Translation: I just want to cry and sleep. Please.

Visserligen bråkar vi, ibland gråter vi, men för det mesta mår vi bra tillsammans. Nu har vi varit tillsammans i ett 1,5 år och det är ju helt jävla fantastiskt underbart, min fina. Detta gav Martin mig i lördags, fastän söndagen var vår månadsdag. Bortskämd är jag, men jag kan inte påstå att jag inte uppskattar dessa presenter med hela mitt hjärta.